your'e the pretenders

Jag förstår mig inte på en del människor
Man trodde de va ens vän, någon man kunde lita på
man trodde aldrig något så ont om personen
Man trodde att nej, det kan inte vara så illa
Men folk hittar alltid en väg att övveraska dig
att såra dig
att visa dig vem de egentligen är
De hittar alltid en väg att få dig att känna dig svag, utanför och ensam
De hittar alltid en väg att få andra människor att göra detsamma
En del människor är så falska
och framför allt blinda
De tror att man inte vet va de håller på med
Så ibland börjar man undra
vem är ens riktiga, sanna vänner?
De som tror på ryktena om dig?
De som står mittemellan?
De som står på sidan och kollar på?
De som inte gör någonting?
Finns det någon som står på din sida?
Finns det någon som vågar?
Eller faller de för grupptrycket och väljer den andra sidan som alla andra?
Finns det någon som vågar sticka ut?
Som vågar göra något annat?
Tror du på ryktena?
Eller tar du reda på sanningen?
Det är upp till dig
Livet är ingen dans på rosor
Det finns taggar överallt
Men man måste våga vara sig själv
Våga gå sin egen väg
Vara stark nog att ta sig igenom det
Även om man kanske är helt ensam

What does not kill you only makes you stronger

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0